Sv. Dipl. N. 182. Sigillet hänger på en pergamentsremsa, som nu är lösryckt ur inskärningen i brefvets. kant och endast med en nål dervid fästad. Brefvet är odateradt, men är utgifvet på Konung Johan Sverkerssons kröningsdag, således 1219. Jfr Konungens och Biskopens i Linköping samma dag utfärdade stadfästelsebref (Sv. Dipl. N. 183).

2. Lars Bengtsson, broder till N. 1. [+ S]GILLVM LAVRENCII FILII BENEDICTI. Vapenbilden, till en del utplanad, synes vara densamma som på N. 1.

Sv. Dipl. N. 182. Sigillet, brutet i två delar, med stycken bortfallna, hänger i ett knippe af silketrådar, inträdda genom pergamentsremsan till N. 1. Sigillet skulle kunna tillhöra den i brefvet nämnda tredje brodren Peter Bengtsson, men det betydliga tomrummet gifver anledning antaga, att der stått det längre namnet >>> Laurencii» och icke »Petri». Måhända har det tredje sigillet varit fästadt på samma sätt som N. 2. Atminstone finns icke hål för mer än en remsa i brefkanten. Alla tre bröderne upptagas, efter Peringskjöld, i Rosenhanes Rådslängd.

5. Knut Holmgersson, Konung Erik Erikssons slägtinge och Rad. Af inskriften återstår blott: SIGILL.... Utan vapensköld. En man, med sköld och fana samt i högra handen ett lyftadt svärd, sitter på en galopperande häst.

Sv. Dipl. N. 216. Bland de personer, som undersatt sina sigill, har man att gissa på Knut Holmgersson och Knut Christineson. Att sigillet tillhör den förre är sa mycket säkrare, som inskriftens slutbokstäfver RI (af Holmgeri) varit tydliga, när ritningen i Peringskjölds Characteres, pag. 58, gjordes. Inskriften är der utfylld: SIGILLVM [KANVTI FILII HOLMGERI.

6. Sannolikt Knut Christineson, Konung Erik Erikssons slägtinge och Rad. [SIGILLIVM DO[MINI KANVTI FILII KC....I. Ett gående lejon. På fältet en ringlagd orm och en sexuddig stjerna.

Sv. Dipl. N. 216. Afven Peringskjöld (Characteres, pag. 58) anser sigillet tillhöra Knut Christineson, ehuru han på teckningen utfört inskriften: SIGILLVM DOMINI KANVTI FILII KANVTI. Förmodligen har sigillet, när denna teckning gjordes, varit lika ofullständigt som nu, att döma efter punkteringen på ritningen.

7. Joar Johansson, Konungens Råd. Af inskriften återstår blott IO... NI. Ett fantasidjur, öfra delen grip, vänd at venster, nedra delen örn med utbredda vingar och liljestjert. På fältet en sexuddig stjerna.

Sv. Dipl. N. 216. Den heraldiska figuren må ej förvexlas med den som förekommer i Blåvapnet (Se nedanför N. 39).

10. Obestämdt. Inskriften borta. En gaende drake, eller en fagel med lyftad vinge och drakstjert, inom en attauddig stjerna.

Sv. Dipl. N. 295. Pa ett fint flätadt band af röda och gula silketrådar (det andra i ordningen). Nu mera återstår af sigillet endast ett litet fragment, hvad som är mörkare tecknadt, till höger. Det öfriga är hemtadt från Peringskjölds ritning i dess Konunga-Tal eller Svenska Regenters Minningsmärken, p. 71 (Attartal, p. 95). Brefvet är utgifvet af Sune, Folke Jarls son, och hans hustru Elena, dotter af Konung Sverker II. Det är saledes sannolikt att sigillet tillhör denna konungadotter Elena (eller Helena, som hon vanligen kallas). Men da inskriften är borta och jag icke sett sigillet fullständigt, och då det nagon gang handt att personer, som icke nämnas i brefvet, underhängt sina sigill, har jag icke, utan fulla skäl, velat hänföra detta till nagon bestämd person eller gifva det plats i 1:sta serien bland kongliga personers sigill.

1238.

11. Birger Magnusson, Konung Erik Erikssons svåger och senare dess Jarl. SIGILLVM BIR[GER]I FILII...... Ett upprest lejon öfver tre snedjelkar.

Sv. Dipl. N. 300 (det första sigillet under brefvet). Bokstäfverne BI äro icke fullt sa tydliga pa originalet, som på ritningen. Ehuru Birger icke nämnes i brefvet, är det dock antagligt att han underhängt sitt sigill bredvid den konglige svagerns, hvilket förmodligen varit fästadt på det nu toma 2:dra trädknippet under brefvets midt. Det tredje sigillet, fragment, tillhör förmodligen Biskop Lars i Linköping, som väl nämnes i brefvet, men ej bland de närvarande personerna. På Sv. Dipl. N. 294 (odateradt), i hvilket bref Birger nämnes, finns ett litet fragment af samma hans sigill (det första i ordningen), der man endast ser nedra ändan af lejonets bakfot och bokstäfverna: G[E]R. Då Birger vid denna tid ännu icke var Jarl, har detta hans sigill bordt intagas här och icke i 1:sta Serien, der hans Jarla-sigill förekomma (N. 16-19).

1241.

12. Magnus Johansson. Omskriften förlorad. En stående fågel (dufva?) i en attauddig stjerna, lagd på tre snedbjelkar.

Sv. Dipl. N. 303. Blott detta sigill synes hafva varit underhängdt. I brefkanten finnes väl ett par sma hål, hvari smala remsor eller fina trådknippen skulle kunna hafva varit genomdragna; men dessa ha äro osymetriskt anbragta och synas icke hafva varit begagnade. Då i dokumentet icke nämnes något om sigillet, får man antaga att detta tillhör brefutgifvaren Magnus Johansson sjelf. Denna mening styrkes äfven af en handritning i Peringskjölds Characteres, p. 68, hvilken visar att, ehuru sigillet i öfrigt varit lika ofullständigt som nu, man dock vid sidan kunnat af inskriften skönja bokstäfverna..... M MA.... ([SIGILLVIM MAGNI]).

18. Peter (Naf), Lagman i Westergötland. Af inskriften aterstar endast första och en del af sista bokstafven (S...M). Ett at venster gående lejon. På fältet ett kors.

Sv. Dipl. N. 405 (sista sigillet på det ena exemplaret). Något annat lekmanssigill finnes ej bland de qvarvarande. Peringskjöld har i sina Characteres, p. 79, detta sigill, både i handteckning och träsnitt, med fullständig inskrift: SIGILLVM PETRI LEGIFERI WESGOTORVM. Punkteringen visar dock att på hans tid icke återstod mera af skriften än ....... PET........ och hvad som ännu ses på planchen. Resten har således af honom blifvit fritt utfylld, så framt han icke haft en äldre ritning att följa.

*) Vid ett bref, utgifvet i Saba kloster d. 24 Juni 1244 (Sv. Dipl. N. 314) af Nils Ulfsson, Kanik i Oslo, hänger ett sigill tillhörigt brefutgifvarens broder Lars Ulfsson, litet och rundt, med fyrdelad sköld, i 1:a och 4:de fältet en trappskuren ruta. Sigillet synes vara äkta, men är uppenbart mycket yngre, och har af sådan anledning icke blifvit här upptaget.

1254.

.....

19. Bengt Lucieson.SIGILL[VM FILII LVCHIE. Tvà band af dubbla strängar, bildande två snedbjelkar.

Sv. Dipl. N. 415. Flera sigill än detta hafva icke varit underhängda. I Peringskjölds Characteres, p. 82, finns detta sigill både i handritning och i träsnitt, tecknadt efter samma original, då nästan lika ofullständigt som nu, med full inskrift: SIGILLVM BENEDICTI FILII LVCIE. Om teckningen är trogen, har man dock, när den gjordes, kunnat se, utöfver hvad som nu finnes qvar, nedra kanten af BE (i Benedicti) och C (i Lucie). Brefvet är utgifvet af B. och K. Lucieson, bröder. Peringskjöld och v. Stiernman (Höfd. Minne 2: 90) upptaga denne Bengt Lucieson som Lagman i Westergötland på 1290-talet, mahända sammanförande två olika personer.

32. Greger (G. quondam ducis filius). SIGILLVM [GREGORII FILII .............. DVCHIS. Två snedbjelkar (icke en snedbjelke) belagda med rosor.

......

Sv. Dipl. N. 558. Sigillet har på planchen blifvit oriktigt framställdt med endast en snedbjelke. Både tecknaren och jag hafva förbisett de svaga spår af rosor, som kunna skönjas i sköldens venstra hörn och som angifva att äfven der varit en snedbjelke, således Läma

vapnet. På ett träsnitt i Peringskjölds Characteres, p. 81, finnes denna öfra snedbjelke tydligen tecknad jemte inskriften: SIGILLVM GREGORII FILII DVCIS.

1274.

33. Carl Thialvason af Fanö. Af inskriften återstår endast sista stafvelsen: ... VA (af Thialva). Ett dubbelkors mellan en halfmåne och ett hjorthorn.

Sv. Dipl. N. 572. Att detta sigill, som hänger midt emellan de fyra öfriga, tillhör brefvets utgifvare Carl af Fånö är så mycket vissare, som hans son Peter Carlsson af Fanö för samma vapen, endast med ombytt plats för halfmånen och hjorthornet (Se nedanf. N. 52). I Peringskjölds Characteres, p. 92, finns samma sigill, både i originalritning och träsnitt, fullständigt med inskrift: SIGILLVM DNI CARVLI FILII + THIALVA. Mähända var sigillet, när denna afteckning gjordes, fullständigare än nu. Likväl måste man misstänka att åtminstone någon del af inskriften blifvit gissningsvis utfylld, emedan namnet Karolus i äldre tid icke skrefs med C utan med K.

Sv. Dipl. N. 645. Den heraldiska figuren i Blåvapnet är ett fantasidjur, till öfra delen ett lejon, till nedra delen en örn med utbredda vingar och liljestjert. För att undvika en vidlyftig beskrifning hvarje gång detta vapen återkommer, har jag kallat vapenbilden >>Lejonörn», hvilket namn icke är mera onaturligt än det fantasidjur, hvars sammansättning det angifver. Vanligen har man i denna figur trott sig se en grip med utbredda vingar, och jag har i sigillbeskrifningarne under dokumenterna i Svenskt Diplomatarium begatt samma misstag. Men djuret har hvarken i öfra eller nedra delen likhet med en grip. Den förra är fullkomligt ett heraldiskt lejon (se t. ex. N. 43), den sednare en heraldisk fläckt örn. Johan Philipsson nämnes uttryckligen bland dem som beseglat brefvet. Men då flera sigill varit undersatta, än brefvet uppgifver, hafva sannolikt äfven några af fastarne, bland hvilka Johan Carlsson nämnes i första rummet, vidfogat sina sigill.

40. Bengt Magnusson, Riddare, Lagman i Östergötland.SIGILLV[M] B[ENE]DICTI FILII [MA]GNI LEGIFERI. Ett upprest, at venster gående lejon. Sv. Dipl. N. 649, 712, 714, 744, 975, m. fl. — Med kontrasigill (N. 41).

41. Samma Bengt Magnussons kontrasigill. + CLIPEVS BENEDICTI LEGIFERI. (Efter sista ordet en lilja.) Upprest, gaende lejon öfver tre snedbjelkar.

Sv. Dipl. N. 649, 712, 714, 744, 975, m. fl. på baksidan af N. 40.

42. Carl Göstafsson, Konungens Råd och Marsk. + SIGILLVM DOMINI KAROLI. Två korslagda liljor. Sv. Dipl. N. 649, 807, 930, 975, 976.

43. Magnus Johansson, Konungens Rad. Inskriften borta. Lejonörn. Lejonörn. (Jfr N. 39.)

Sv. Dipl. N. 654, 671. I brefvet N. 654 omnämnas Konungens, dess bröders »och andra rikets ädlingars»> sigill, utan uppgifna namn. I brefvet N. 671 uppgifvas, utom Konungens och prelaternas, endast 4 lekmäns sigill, Svantepolks, Magnus Johanssons, Anund Haraldssons och Birger Philipssons. Bland dessa kan endast Magnus. Johansson vara egare till sigillet N. 43. Detta är lösrifvet från sistnämnda dokument, hvilket skedt när brefvet trycktes i Sv. Diplomatarium, men dess d. v. utgifvare Liljegren har på sigillets baksida antecknat att det varit det 6te i ordningen under N. 671.

1279.

44. Birger Philipsson, Konungens Rád. SIGILLVM [BIRGERI FILIJI PHILIPPI * Örn med utbredda vingar.

Sv. Dipl. N. 667, 670.

45. Svantepolk Knutsson. (Se N. 17.) + SIGILLVM SVANTOPOLK KANVTI DVCIS [FIILIVS. Skölden delad; i öfra delen ett gående lejon; nedra delen beströdd med hjertan.

Sv. Dipl. N. 670, 704, 712, 975, m. fl. Hans äldre. sigill se N. 17.

46. Ulf Carlsson, Konungens Råd och till en tid Drots. SIGILLVM WLFFONIS FILII KARVLI. En vingad stråle.

Sv. Dipl. N. 670, 671, 710, 712, 714. Ett träsnitt i Peringskjölds Characteres, p. 105, har ett oriktigt inskjutet DNI (domini) framför namnet.

1281.

47. Anund Haraldsson, Riddare, Lagman i Södermanland. SECRETVM ANV[ND]I FIL[II] HARALDI. En vingad lilja.

Sv. Dipl. N. 714, 975, 976, 1041. Samma sigill förekommer, både i handritning och träsnitt, i Peringskjölds Characteres, p. 105, med oriktig inskrift: SIGILLVM i st. f. »Secretum»>, ett bevis bland många, att man icke alltid kan lita på äldre teckningar.

48. Birger Hakansson. Af inskriften återstår endast första och sista bokstäfverna: S. ...... II. S........... Ett hjorthorn och en schackspelsrutad snedbjelke.

Sv. Dipl. N. 719. En teckning i Peringskjölds Characteres, p. 131, har fullständig inskrift: SECRETVM BIRGERI HAQVINI QUONDAM FILII; men punkteringen å ritningen visar att då den gjordes sigillet varit lika ofullständigt som nu, hvaraf följer att inskriften är godtyckligt insatt.

Sv. Dipl. N. 816. En teckning i Peringskjölds Characteres, p. 97, har fullständig inskrift: SIGILLVM ISRAELIS FILII ANDREE AND; men de prickade konturerne på ritningen visa dock att när denna gjordes sigillet var nära lika ofullständigt som nu. - På samma ställe och i Monumenta Upland., p. 34, förekommer ett annat större sigill med samma vapenbild, men med omskrift: SIGILLVM ISRAHELIS LEGIFERI DE THIVNDIA, hvars original icke nu finnes i statens pergamentbrefs samling.

1286.

55. Bengt Boson, Riddare, Konungens Råd. SIGILLVIM BENEDICTI] BOA SVNA. Skölden klufven; till venster två punkterade snedbjelkar. Sv. Dipl. N. 911, 958. Jfr N. 128.

1283-1307.

56. Ingevald Thorstensson. [ SIGILL]VM (?) INGIWAL[D]I FILII THORSTJANI. Skölden klufven; till höger en half fläckt örn, til venster dubbla sågskuror.

Sv. Dipl. N. 1722, odateradt. Bokstafven M kan möjligen vara ett besynnerligt bildadt S, i hvilken händelse inskriften börjats med: CLIPEVS. Så tecknas begynnelseordet, ehuru till en del omprickadt, i Peringskjölds Characteres, p. 115. Det anförda dokumentet i Sv. Dipl. är utgifvet af Johan Ingevaldssons hustru Helga och besegladt af hennes man, som förmodligen vid detta tillfälle nyttjat sin faders sigill. Johans eget sigill ses nedanför, N. 91.

1286.