T

S.

116. Gudmar Magnusson (Se N. 77).
GVDM[ARI] MAGNI [F]ILII. Hjorthufvud med hals.
Sv. Dipl. N. 1740. Då brefvet är odateradt och
således någon bestämd plats för sigillet icke kunnat an-
visas, har detta blifvit intaget näst framför ett annat
Hr Gudmars sigill, N. 117, hvilket påtagligen är yngre.
Att åter N. 77 är ännu äldre kan icke betviflas.

117. Gudmar Magnusson (Se N. 77). SI-
GILLVM GVDMARI MAGNI FILII. Hjorthufvud med
✈
hals. Skölden omgifven af en bågsirat med blad-
och rosett-ornamenter.

Sv. Dipl. N. 1276, 1741. På ett gipsaftryck af detta sigill, taget efter original på ett bref af år 1312, förvaradt i Rådsarchivet i Lybeck, finns ett G mellan hjortens horn. Det är således troligt att Herr Gudmar senare låtit i sin sigillstamp ingravera denna sin namnbokstaf. Jfr N. 77 och 116.

118. Abjörn Sixtensson (Se N. 109). [+ SIGILLVM] ABERNI SIXTANI FIL[II]. En sparre. Skölden rutad och punkterad, omgifves af tre rosor. Orden i omskriften skiljas ock genom rosor.

Sv. Dipl. N. 1276, 1333. Inskriften upptages fullständig på Peringskjölds träsnitt i hans Attartal, p. 60, och Monum. Upland. p. 33. Hr Abjörns första sigill se N. 109, hvilket nyttjades omvexlande med N. 118. Ett .tredje följer under år 1302 i nästa häfte.

119. Peter Ragvaldsson, Riddare, Konungens samt Hertigarne Eriks och Waldemars Rad. S'. PETRI [FILII RAGN]WAL[DI] DE.... Tre rutor i rad snedt öfver skölden, hvilken är punkterad. Fältet kring skölden rutadt.

Sv. Dipl. N. 1276, 1554. Ett träsnitt i Peringskjölds Characteres, p. 132, har inskrift: S. PETRI FILII RAGWALDI MILITIS, men punkteringen å teckningen visar att sigillet redan då varit ofullständigt och att således omskriften blifvit godtyckligt kompletterad.

120. Carl Ragnhildsson. Af inskriften återstår blott .... [R]AGNI[LDIS]. En half lilja på sned. Sv. Dipl. N. 1277.

121. Mähända Thorkil Eringisleson Dyakn. Af inskriften ses endast svagt OR eller HOR (Thorkilli?). En bât.

Sv. Dipl. N. 1278. År 1310 och senare förekommer en Riddare Thorkillus Dyaen (Sv. Dipl. N. 1705, 1783, 1825).

122. Carl Thydiske (Tyske), Riddare, Konungens Rad, Höfvidsman till en tid på Calmar och

hvars nedra del är punkterad.

FILIVS. En sexuddig stjerna i en styckad sköld,

Sv. Dipl. N. 1299. Arbetet, ehuru icke egentligen dåligt, vitnar om samma vårdslöshet som den ogramatikaliska inskriften.

126. Thyrgil (Thorkel) Knutsson (Se N. 73). Upprest lejon m. m. som på N. 73 och 96, blott Utan vapensköld. större och prydligare.

S'. THYR[GI]LLI KANVTI FILII.

Sv. Dipl. N. 1333, 1367, 1397, 1419 m. fl.

127. Christiern af Öland, Konungens Fogde i Stockholm. S'. CRISTIARNI DE [OLANDIA]. En s. k. tvärlilja i en rutad och punkterad sköld. Äfven fältet kring skölden är rutadt.

Sv. Dipl. N. 1334, 1623. Peringskjölds Characteres, p. 140, och Monum. Upland. p. 69, hafva inskriften sådan den här ofvan blifvit kompletterad. Den ovanliga heraldiska figuren har blifvit kallad Tvärlilja, hvilken benämning, ehuru oegentlig, torde kunna bibehållas intill dess det blifvit utrönt hvad figuren föreställer, Både Peringskjöld och Rosenhane (Rådslängden, 3:dje Afdeln. pag. 16) kallar sigillets egare Christer Nilsson Wase, och hafva således förmodligen ansett figuren vara en vase. Att mannen tillhört Konungens Råd bestyrkes icke af något qvarvarande dokument.

SIGILLVM

128. Bengt Boson (Se N. 55). BENEDICTI BOSVN. Skölden klufven; i venstra delen två rutade och punkterade snedbjelkar. Kring skölden bladornamenter och en bagsirat.

Sv. Dipl. N. 1339, 1796, 3042 m. fl. Hans äldre sigill se N. 55.

י'